Kroatien, Slovenien och Bosnien-Hercegovina förklarade sig självständiga i förhållande till Socialistiska Federala Jugoslaven tio år efter Titos död. Ett beslut som resulterade i blodiga inbördeskrig.
Här precis som i alla inbördeskrig var det svårt att förstå hur hatet kunde få ett sådant fäste att människor mördar varandra.  Människor de suttit och druckit vin tillsammans med.  Vilka krafter är det som styr, var kommer vapnen ifrån? För att skapa oss någon liten uppfattning bildade TUFF en Balkangrupp.  Vi läste böcker och artiklar. Vi diskuterade och bjöd in föreläsare bland annat representanter från de olika delrepublikerna.  Ibland blev motsättningarna mellan dem på gränsen till våldsamma. TUFF hade också representant i Svenska Freds Balkangrupp.

Suncokret och staden Rijeka
Efter en tid beslöt vi oss för att göra något för krigets offer. Vi fick kontakt med en fredsförening, Suncokret, i staden Rijeka som ligger i norra Kroatien vid Adriatiska havet.   Suncokret stödde flyktingar från Bosnien, hjälpte unga killar att slippa militärtjänst och stöttade kvinnorna när männen kom hem svårt krigsskadade. Inte minst psykiskt vilket gjorde många våldsamma i hemmet.
TUFF:s största insats för Suncokret var till skolor på ön Obonjan. Vi finansierade lönen till de åtta lärarna som undervisade bosniska flyktingbarn. Ett par gånger bekostade vi resor till Sverige och Tyresö. Bland annat var den unga bosnienmuslimska kvinnan Merima Hadzialalic Tuffs gäst 1993 och framträdde bland annat i fullsatta Trollbäckens kyrka. Flera av oss var också nere och besökte föreningen och skolorna.

Serbien och Lina Vuskovic
Under kriget genomfördes en etnisk rensning av serber i de forna delrepublikerna och över en halv miljon flyktingar kom till Serbien, de flesta av dem till huvudstaden Belgrad.  Försörjningen av dessa flyktingar, tillsammans med handelsblockad och ständigt ökade krigsutgifter, ödelade den enkla människans tillvaro. Många gamla var särskilt utsatta då deras pension år 1998 var mellan 400 och 600 svenska kronor i månaden.

Lina Vuskovic, en färgstark serbisk kvinna, startade en volontärverksamhet för hjälp åt dem.  Största delen av hjälpen var pengar till el samt mediciner, som var dyra och svåra att få tag på.  En del av medlen gick också till kläder och annat som behövdes i det vardagliga livet. Tuff har skickat ner åtskilliga tusenlappar till hennes verksamhet som vi tiggt ihop via bössor och Radio TUFF. Vi anordnade ett stort lotteri som inbringade pengar och en lördag hade vi aktion i Tyresö Centrum.  Flera år har vi också sänt pengar till julgåvor. Som mest ingick det 20 pensionärer i Linas verksamhet. Under senare år har antalet gamla minskat och därmed behovet av Tuffs pengar.

Ett sjukhus med barnavdelning i Locnica
Den lilla staden Locnica ligger bara någon mil från den bosniska gränsen och floden Drina. Under kriget fördubblades innevånarantalet och stadens sjukhus blev snabbt fullbelagt. Efter kriget var deras ekonomi mycket dålig, personalen gick i månader utan lön. På barnavdelningen fick föräldrarna själva köpa den medicin barnen behöver eftersom sjukhuset inte hade råd.  Förutom att TUFF skänkte pengar var några av oss nere med nappflaskor, lakan, kramdjur, tvål, inhalatorer, schampo och en del annat.

Sylvia Ljungdahl

September 2013