Till minne av Bhikhu Vyas

Vår vän Bhikhu Vyas, avled den 5 juni 2022 efter att ha drabbats av en stroke veckan innan. I mer än 40 år var han TUFF:s kontaktperson i sam-arbetet kring olika projekt i Valod och Dharampur, Indien. Han blev 93 år och var aktiv in i det sista.

Som mycket ung universitetsstudent fattade Bhikhu ett livsavgörande beslut: han och ett par studiekamrater lovade varandra att inte lämna sin hembygd för att göra karriär i storstaden, utan stanna kvar och ägna sina liv åt att bekämpa fattigdomen.

Efter examen 1951 anslöt sig Bhikhu till Vedchhi Ashram, ett Gandhi-inspirerat centrum för kunskap och utveckling. De åtta åren som lärare där blev en språngbräda till vidare socialt arbete och ledde till att Bhikhu, ihop med likasinnade, startade Vedcchi Pradesh Seva Samiti (= Vedcchi servicekommitte´) med säte i staden Valod. Genom VPSS:s försorg byggdes fem skolor i olika hörn av staden. Medel för detta skrapades ihop genom personliga kontakter i Bombay/ Mumbai och i Australien.

I början av 1970-talet startades ett nytt projekt med ”balwadis”, en enkel form av förskole-verksamhet för barn till säsongsarbetare som kom för att hjälpa till med skörden av sockerrör och levde under usla förhållanden i tältläger. Detta projekt var det första som TUFF fick kontakt med och stöttade ekonomiskt. Bhikhu blev förstås den självklara kontaktpersonen.

VPSS:s utvecklingsarbete bytte fokus under 1980-talet. En undersökning hade då visat att det 5 mil från Valod, i Dharampurs bergstrakter, bodde en stambefolkning med en levnadsstandard som inte bara var den lägsta i delstaten Gujarat, utan en av de lägsta i hela Indien. Det var väglöst land, ”bortglömt” av myndigheterna. De jordbrukande invånarna konstaterades leva på svältgränsen. Med TUFF som enda finansiär började man bygga vattenbrunnar, pumpar och skolor. "Rest is history!" brukade Bhikhu säga och nöjt titta ut över det numera relativt välmående området. Han och hustrun Kokila blev navet i VPSS:s nystartade förgrening Van Path, med Dharampur som bas. Vi minns alla Bhikhus frekventa och detaljerade nyhetsbulletiner där han stolt och lycklig berättade om stort och smått inom projekten. Det kunde handla om ett nymålat klassrum, goda studieresultat på nationella proven, en infångad kobra på Girl´s Hostel, ett tak som blåst av eller en elev som fått vägledning för vidare studier. Med tiden utökades projekten och flera finansiärer tillkom.

Makarna Vyas besökte Sverige många gånger. Inte bara Tyresöskolorna hälsades på, utan också andra systerskolor som arrangerat dagsverken till stöd för Dharampur. Bhikhu och Kokila ville tacka och de ville förmedla glädjen över alla framgångar. Var än de kom knöt de starka vänskapsband. Många TUFF-medlemmar och systerskolelärare har besökt Dharampur och välkomnades alltid av Bhikhu och Kokila som öppnade sitt hem. Bhikhu var den entusiastiske och outtröttlige guiden som tog besökarna runt till de olika skolorna i en liten skumpig jeep. Vid varje skolbesök arrangerades storsamling och Bhikhu höll tal inför lärare och elever. Exakt vad han sa fick man inte alltid veta, men det gick inte att missa hur han trollband sin publik. Sedan blev det vi besökare som skulle tala och när han med sin pondus översatte, lät det som att man hade sagt något riktigt bra. Han visste hur man lyfter en person. Han var en genuin pedagog och det var rörande att se honom i kontakten med eleverna. Han var väl insatt och uppdaterad om deras förhållanden och utveckling, precis som han månade om och bekymrade sig för sina vänner och gladde sig med dem när tillfälle gavs.

Om sig själv ville Bhikhu inte gärna prata. Hans person och hans privata behov skulle inte ta plats. Han höll fast vid sin ungdoms förebild Mahatma Gandhi och levde ett liv i materiell enkelhet, men rikt i anden och inriktat på att bistå andra.

Vi som känt Bhikhu har förlorat en oersättlig vän och inspiratör. Vi ska vårda och hylla minnet av en ödmjuk man som tillsammans med sina närmaste gav all sin tid och kraft åt hembygden. Dharampurprojekten blev en framgångssaga och Bhikhus livsverk: att lyfta de fattigaste av fattiga. Vi delar hans kärlek till Dharampur. Våra omsorger och vårt stöd fortsätter.    

/ TUFF genom Lisa Norgren Benedictsson, ordförande

Vill Du hylla Bhikhus livsgärning är det mycket välkommet med ett bidrag till skolorna i Dharampur: TUFF:s insamlingskonto pg 79 36 36 -2
eller Swish 123 345 00 87. Märk gåvan med "Bhikhu". Tack!

Till minne av Margareta Svahn 22 januari 1929 – 27 december 2021

TUFF:s mångåriga medarbetare och vår vän, Margareta Svahn, har avlidit i en ålder av 92 år. Hon tillhörde de verkliga veteranerna inom svensk fredsrörelse. Ingen av oss nu aktiva vet säkert när hon egentligen trädde in i TUFF:s verksamhet, men vi vet att hon var styrelseledamot åtminstone från 1980-talet och fram till 2014. Under en tid arbetade Margareta också på kansliet för vår moderförening, Svenska Freds. Där var hon särskilt engagerad i kampen mot kärnvapen och hon bar det engagemanget vidare livet ut. År 2021 fick Margareta, liksom alla vi andra, uppleva att ett kärnvapenförbud klubbades igenom i FN – en stor seger för fredsrörelsen och ett historiskt ögonblick!

I TUFF:s styrelse axlade hon många uppgifter. Bland annat var Margareta sekreterare 2005-2012 och ansvarade för kontakten med bildningsförbundet ABF. Hon satt också i valberedningen fram till 2008. Hon var en aktiv och drivande kraft och initierade till exempel arbetet med ny informationsbroschyr och ny hemsida och deltog sedan själv intensivt i arbetet med att utforma dessa. Det var också på Margaretas initiativ som man tog itu med arbetet att sortera upp äldre material ända från TUFF:s tillkomst 1967. Även i detta enorma arbete deltog Margareta och efter fem år kunde gruppen 2016 lämna in en fullt katalogiserad samling till Stockholms Stadsarkiv. Genom detta finns bevarat ett unikt stycke svensk fredshistoria för framtida forskare och andra intresserade att ta del av.

Margareta var en självständig och stark kvinna med skinn på näsan. Hon var, när det behövdes, en stridbar person som inte duckade i diskussioner, utan stod för det hon trodde på, även i obekväma lägen. Vi är henne stort tack skyldiga för många kloka beslut. Hon hade en kärvhet som vi upplevde som välgörande och charmig. Hon kombinerade detta med ett stort och varmt hjärta. Inte minst klappade detta hjärta för de små bergsbyarna i indiska Dharampur. Margareta besökte området år 2008 ihop med två andra ”tuffare”. Där guidades de runt av TUFF:s samarbetspartner och fick se resultatet av decenniers insamlingsarbete: brunnar, pumpar, mangoträd och inte minst en blomst-rande skolverksamhet som överträffat alla förhoppningar. Margareta var en av dem som gjort dessa framgångar möjliga. In i det sista följde hon intresserad utvecklingen. Vi minns henne med stor tacksamhet och värme och vi sänder våra tankar till alla hennes anhöriga.

/ TUFF:s styrelse gm Lisa Norgren Benedictsson

Till minne av Monica Schelin 1939 - 2021

Monica Schelin somnade in för gott den 14 september 2021. De sista åren förmörkades av demenssjukdom, men Monica behöll ändå länge sitt ljusa sinne. Hon var duktig på att njuta av stunden och skrattet låg alltid nära.

Till TUFF kom Monica genom sitt arbete som uppskattad kurator på Nyboda skola. Elever och personal på Nyboda var mycket engagerade i dagsverken och andra TUFF-insamlingar till förmån för eftersatta byar i Indien. Monica klev snabbt in i det ideella arbetet och till-sammans med livskamraten Åke Sandin blev hon TUFF och fredsrörelsen trogen livet ut med full aktivitet. Deras Radio TUFF- program med nyheter och intervjuer är legendariska och nogsamt sparade för eftervärlden genom Tyresöradions digitala arkiv.

Monica axlade genom åren många uppdrag inom TUFF:s styrelse. Hon var länge kassör för föreningskontot och hon var i flera perioder både ordförande och vice ordförande. Hon var den som alltid hade koll på allting och den som vi andra frågade. Hon organiserade och administrerade. Hon var en klippa att luta sig emot. Med effektivitet och charm lyckades hon många gånger lösa kniviga situationer. Fredsarbetet sträckte sig också utanför TUFF och Monica var en tid vice ordförande i moderföreningen Svenska Freds. Hon var internationellt engagerad och bland annat deltog hon en gång i minnes-ceremonier i Hiroshima på årsdagen av atombomb-ningarna 6 augusti 1945. Under kriget i Balkan besökte hon fredsföreningen Suncokret i Rijeka, Kroatien.

Mötet med bergsbyarna i Dharampur blev början till en livslång vänskap med makarna Bhikhu och Kokila Vyas i deras gemensamma strävan att bidra till en drägligare tillvaro för de allra fattigaste i det indiska samhället. Under decennier stod Monica tillsammans med Åke i täten för TUFF:s bistånd och samarbete med de indiska lokala organisationerna VPSS och Van Path. Skolor, bibliotek och samlingssalar byggdes, liksom dammar och terrasser för effektivare jordbruk. Bufflar inköptes och 160 000 mangoträd planterades. Monica deltog i många studieresor till Dharampur och hon ingick i välkomstkommittén när paret Vyas fem gånger kom resande till Sverige för att besöka och uppdatera dagsverksarbetande systerskolor och intresserade TUFF-medlemmar. Det som TUFF och VPSS/Van Path tillsammans skapade i Dharampur är en verklig framgångssaga där Monica var en av huvud-personerna.

Vi minns Monica som denna idogt arbetande föreningsmänniska. Mindre känt är att hon också hade en äventyr-ligare sida. Vid ett tillfälle, då TUFF inte lyckats få tillstånd för en demonstration mot kärnvapen, deltog Monica i en manifestation där man på luftmadrasser surfade runt kring Slussen och Riddarfjärden med stora fredsmärken och banderoller. Hon var också en duktig tennisspelare och var aktiv i Rackethallen långt upp i åren, ofta tillsammans med andra TUFF-medlemmar. Inte många känner till att hon som yngre var handbollsspelare. Hon gick i täten även där som tuff anfallare under smeknamnet ”Grevinnan” – vilket förmodligen syftade på hur tjusig och elegant hon var även i de svettigaste situationer. Åh, vad vi saknar Monica!

Våra tankar går till dottern Susanne Lundqvist samt bonusdöttrarna Ann Sandin Lindgren och Lena Sandin med familjer.

/ TUFF:s styrelse gm Lisa Norgren Benedictsson